när man är gravid så pendlar ofta allting, hela tiden och inget alls emellanåt. jag är typ som vanligt, förutom att jag kan börja lipa HUR lätt som helst, speciellt om jag tänker på nåt som är jobbigt. sån är jag aldrig annars, lipar sällan vill jag säga. och det är faktiskt lite jobbigt för mig, för jag har vart nära på att börja lipa framför folk över saker som man pratat om som det bara börjar fylla med ångest utav i min kropp, grejen är den att jag aldrig lipar framför folk annars. på riktigt, kan hända men det är sjukt sällan.. så ja, får typ lite panik nu när det blir så och börjar prata bort allt lite snyggt sådär.. haha.. 

 

men nu sitter jag här och lyssnar på massa gammal musik, raggarbilsmusik och galna fester tillsammans med folk jag känner mig helt avslappnad och trygg med. det är liksom i denna raggarkultur jag hör hemma, det har jag känt sen jag var liten, har vart med i några år så att säga. och nu, nu är fan dodgen borta.. det har somsagt känts som att den har åkt bort ett tag, på semester eller nåt. och jag vet vad jag har att vänta nu framöver, eftersom vi ska ha barn. så finns det bara två alternativ, 1 - vi har egen amerikanare, vi väljer själva ljudvolymen i bilen, vi väljer själva att jag eller pontus och att alla andra ska vara nyktra i bilen, att man tar två-tre öl är ok enligt mig, sålänge jag eller pontus är nykta och att man då inte blir full på två-tre öl, men det tror jag inte dom flesta blir. eller att man åker själva liksom. 2 - att vi tar barnvagnen och går, men jag vill inte det. så jag är bra depp.. för jag vet vad vi ska vänta nu.. 

 

hade det vart som planerat så hade dodgen vart fixad och insatt ett bälte höger eller vänster bak, så vi kunde åkt ut någon sväng på sommaren och kolla på alla fina bilar och umgås med underbara folk. på ett helt annat sätt och mer städat såklart. för mig är det/har det aldrig vart, full ös supa och slåss i någon raggarbil liksom, för mig är det ljudet av v8:an, musiken, alla underbara människor och hela saken med ströget. sen har det blivit lite för mkt några gånger, men det är det jag skrev först, som jag älskar. det är ALDRIG bråk, eller ja.. det har aldrig vart det när jag åkt bil innan jag träffa pontus.. det har vart tjaffs osv i somras, men grejen är den att jag klarar inte av pontus när han är full och speciellt inte när jag är full själv. det är jag helt ärlig med! det brukar faktiskt gå snett för dom flesta förhållanden när det är alkohol med i bilden, dumt nog. och efter detta år med honom så har jag fått en helt annan syn på många saker, och det är en av dom. har 8/10 gånger under 1,5 års tid vart salongsberusad och suttit och iaktagigt alla folk, hur drägliga dom blir av alkoholen och ja, smuttat där på min grogg.. efter detta året så har jag verkligen tagit ett steg tillbaka. ser inget roligt i att dricka längre, det är så skönt eftersom jag ska bli mamma osv. men det var innan det, jag fick dendär känslan att nej fyfan. varför dricka för. kolla hur alla blir. det är ALLTID nåt.

 

men tillbaka till det jag prata om först, vi har fullt med nära och kära som har raggarbilar. även inom familjen såklart, min syster och hennes kille har ju en galaxie och pontus 'far' har ju en 58:a och en 69:a cadillac, min bästavän och hennes kille har en edsel, sen ja fler vänner som har bilar. men det är liksom inte så kul att fråga folk om man kan åka med och nu kommer det inte gå. eller det kommer det säkert, men inte på samma sätt. jag kommer aldrig lämna bort mitt barn för att åka och dricka, nej det kommer jag inte, inte på det första året över huvud taget. så det är helt uteslutet, det vill jag inte ens. även om min familj tom. har erbjudit sig på tibro cruisingen nästa år redan, dock så fick dom ett svar rääätt fort ang det! dock så är det för att dom vet hur mitt intresse är. inget intresse går dock före mitt barn, såklart. varför kan man inte åka med andra då? - jo! det svaret är enkelt, i amerikanare med värde i är det inget bälte i för er som inte vet och vet ;) drf har dom flesta inte en bil med bälten. jag sätter inte in mitt barn i en bil utan bälte, även om det är "lagligt". skulle aldrig falla mig in. sen även om det skulle vart med bälten i, så tänker inte jag chansa. för även om det sägs att "ja men detklart, vi håller oss städade för att ni ska åka med" så kommer jag aldrig våga chansa, för såntdär känns så dumt bara. sen gillar jag heller inte sitta och styra över alla i en bil som inte ens är våran liksom.

 

men ja, hoppas ni förstår mitt tänk när jag skriver som jag gör. det kanske låter skumt ibland men förstå mig rätt. 

 

ett barn, är ingen vadringspokal. likaså djur. det bara är så! sånt är jag stenhård med, även om det bara är hos mina eller pontus föräldrar. det är INTE okej enligt mig, att lämna bort barnet över natt, innan barnet är över året. hos någon annan där jag eller pontus inte är. sen spelar det ingen roll ifall vårat barn skulle träffa min mor varannan dag ibland, eftersom vi bor såpass nära varann.. jag tycker liksom det, att skaffar man ett barn vet man om att barnet behöver trygghet och rutin redan som liten och speciellt då, behöver den mamma och pappa extra mkt. och sen ska man aldrig tänka att den "inte fattar någonting" för då är man ju bara dum i huvudet. ja nej, jag känner att folk kommer bli förbannade nu, eftersom jag yttrar mig om vad jag anser. man får ju inte göra det, finns inga girigare folk är småbarnsföräldrar. och många är unga och skaffar barn, känner några som är ute och super flitigt redan. skaffa er inga barn om det inte är intressant att ta hand om dom sen efter några månader.

 

sen är det helt okej, att ha olika åsikter om hur man uppfostrar sina barn och hur man väljer att den ska få det eller ha det. men det är såhär jag känner, och även om pontus skulle tycka att det vore okej, så hade jag aldrig tillåtit det. vi har faktiskt inte pratat så mkt om hur vi vill ha det. såklart har jag gjort det men pontus han är lite osäker på allt fortfarande jag tror det kommer komma mer sen när det gäller, han är sån när det gäller allt. han sitter inte och pratar om saker i förväg helst, även om jag tvingar han till det ibland haha.. men än sålänge har vi delade uppfattningar om allt det jag iaf har tagit upp med honom och såklart vissa saker han har sagt. men vi är även oense om en del. haha.. vissa kommer säkert reagera på vissa saker jag anser och andra kommer väl förstå mitt tänk, för alla är olika somsagt. jag förespråkar inte mkt min mor och far har gjort under min uppväxt, jag har alltid sagt att jag aldrig ska göra som dom gjort eller ha det så som vi hade det. men däremot är det en sak, som jag verkligen kommer stå för som min mor gjort mot oss. hon har haft en kompisrelation med oss, vi eller ja jag, har ALDRIG haft något som helst behov av att ljuga under mitt liv, för min mor. aldrig någonsin! har talat om ärligt alltig för henne, och jag tror på det. däremot blandat med regler och krav såklart. vilket jag aldrig haft, eller ja.. jag har ju vart en person i sig också så det kanske inte har vart så lätt alla gånger. men det finns saker som hon kunde gjort annorlunda så jag kunde ha lyssnat mer eller lett mig in på rätt spår osvosv. men ja, det har inte vart så lätt i allmänhet, det gäller att få till en bra blandning utav allt. men en sak man aldrig får göra, som jag har fått känna på. och det är att ens föräldrar ger upp.. gör aldrig det! det kommer jag aldrig göra, för vad som än händer så kommer jag vara där till 110% och jag kommer acceptera det mesta och rätta och fela. på en lagom nivå men aldrig ge upp, never. usch! 

 

jag är tacksam över att jag har haft det tufft, för utav det har jag lärt mig mycket och utav det kommer jag bli en sjukt bra förälder. det är ingenting jag tvekar på, jag har inte mkt som jag kan tro på mig själv inom alltså eller som jag kan klappa mig på axeln för, men detta tror jag på, fullt ut! 

 

vår trio kommer bli bäst, udda, vafan vore det annars? ;) går ju inte vara tråkig. 

hoppas ni förstår, blandat till hundra tio och ja, helt öppen i detta inlägg. men vafan, det måste man få va ibland! såhär känner jag. puss